Jag har förlorat hoppet!

Jag vet att du söker, ensam i mörkret, sitter och väntar tills känslan går över. Vill men vågar inte ta det första steget för det skrämmer mig, jag vet att du finns där någonstans fast jag inte känner dig. Vill ha någon som värmer mig och någon som älskar mig tillbaks och söker du mig älskling så väntar jag. Tiden har gått och kärleken är ett minne blott jag finner inget hopp men ärligt så vill jag inte minnas nått. Kommer jag hitta någon, jag vill se in i framtiden.

Långa dagar utan nån att krama om
, ingen kärlek för jag saknar sån. Har aldrig hittat den rätta vägen, för jag saknar det ni kalla äkta kärlek.

 Är ensam nu men det kan hända att vinden vänder, jag har väntat med ängsla men det verkar som om inget händer. Är och förblir ensam, väntar på att vindarna ska vända. För den erfarenhet av kärlek som jag har är inge vidare, har gett bort mitt hjärta två gånger men båda gångerna fick jag knivar i de. Jag säger emot för jag vill ha nån, jag vill ha nån att krama om att dela min glädje, att dela min sorg med. Men står ensam kvar efter att alla begett sig hem, samma sak igen, förblir utan hjärtevän. Ensam hem till min kudde och säng, allt går om igen, samma känsla varje dag.

Finns det nån där ute som är lika ensam som jag är?
Jag hoppas och ber att kärlekens vindar vänder snart.

Tröstar mig med skrivandet, mitt liv går vidare. Jag vet att du finns där någonstans, bara det att jag inte känner dig.

Publicerat: 2010-10-06 @ 08:49:08


1 kommentarer
Postat av: Fina Frun

så fint och sorgligt... du har verkligen en gåva med skrivandet, så det är bra att det tröstar. Kram!



Jag ska försöka få lite städning gjort, här näst... spännande ;)

2010-10-06 - 09:09:57 | URL: http://blogg.amelia.se/finafrun/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0