Kom precis hem till lägenheten igen,
blev lite små ärende på stan och sen var vi ute på kyrkogården och satte blommor till hans föräldrars grav och sen satte vi även blommor till min älskade farmor.

Kan verkligen inte förstå att det snart är 1 år sen hon lämnade oss. Tiden verkligen springer iväg och saknaden är lika stor nu som då. Den stora frågan för mig är hur lång tid det ska ta innan jag sörjt klart, om jag ens kommer att göra det. Vissa dagar är saknaden större än andra, bara man hör på vissa låtar m.m så gråter jag som ett barn. Jag kan erkänna att jag är enormt blödig.