Usch detta är så svårt, allting går upp och ner.
Vet varken ut eller in längre. Men jag får hålla tummarna och hoppas på det bästa såklart . Utan mina älskade vänner och min familj så hade jag aldrig tagit mig igenom detta.

Idag har jag varit i malmö på sjukhuset, lagt på 4 nya däck på bilen, lagat en riktigt smarrig middag och även träffat mina släktingar som är nere och hälsar på. Egentligen bor de ute på eckerö i sthlm, så mycket trevligt att de har hittat ner här till oss i skåne.

Har precis kommit hem från spelarmötet med fotbollen,
nu har jag bestämt mig för att sattsa allt med svett och tårar denna säsongen med. Och händer inget med laget så är detta min sista säsong med fotboll. För känns inte så skoj om ingen annan i laget kämpar + att jag har 14 mil fram och tillbaka.